Dvärgen..
De jobbar en dvärg i mina kvarter, kvarteren runt jobbet. Vi brukar se varandra ibland på tvärbanan, han står oftast å pratar med några som jag tar för givet e hans arbetskamrater.. Tre välvuxna damer som bryter på finska å röker. Brukar trycka in lurarna hårt i öronen så hör oftast inte va dom pratar om, men gången innan sist jag såg dom så lät de som dom stog å pratade om småpilska saker vilket va lite anus.. La inte mycke tanke på de mer än att jag log för mig själv å tänkte att "kul att den lille killen får kliva på iaf...", äcklig stereotyp som jag e..
Sen sist då jag såg honom så va han ensam, jag tyckte nästan lite synd om honom, vet inte varför men för en sekund så levde jag mig in i hans lilla värld å smakade på glåpord å konstiga blickar.. Står å drömmer lite lätt å flackar iväg me blicken å efter ett pa sekunder då drömmen e borta å verkligheten hinner ikapp så står jag å blänger på lille dvärgen å våra blickar möts. Dom som känner mig vet att jag tycker de e läskigt med dvärgar så jag grips lite smått lagom av panik å vet inte va jag ska göra så jag slänger ur mig ett "Hej"..
Räddningen kommer när tvärbanan rullar in å jag smiter snabbt på å sjunker ner på en plats å ska precis dra på mig lurarna när dvärgen sätter sig mittemot mig. Vi har tydlgen "bondat" eller nåt å jag grips åter igen av panik. Han tittar på mig som nån programledare som precis ställt jackpot frågan å de enda jag får ur mig e "vilket fint väder vi har fått...".
Efter de ville jag på riktigt bara dö, satt å småpratade å höll blicken hårt ut genom rutan..
Så lille dvärg, om du nu läser de här så ta inte illa upp, jag e inte rädd för dig, jag e rädd för alla dvärgar så ser du mig å ser att jag ser dig å lägger benen på ryggen å springer för mitt liv, så ta de inte personligt..
De e inte du, de e jag...
Sen sist då jag såg honom så va han ensam, jag tyckte nästan lite synd om honom, vet inte varför men för en sekund så levde jag mig in i hans lilla värld å smakade på glåpord å konstiga blickar.. Står å drömmer lite lätt å flackar iväg me blicken å efter ett pa sekunder då drömmen e borta å verkligheten hinner ikapp så står jag å blänger på lille dvärgen å våra blickar möts. Dom som känner mig vet att jag tycker de e läskigt med dvärgar så jag grips lite smått lagom av panik å vet inte va jag ska göra så jag slänger ur mig ett "Hej"..
Räddningen kommer när tvärbanan rullar in å jag smiter snabbt på å sjunker ner på en plats å ska precis dra på mig lurarna när dvärgen sätter sig mittemot mig. Vi har tydlgen "bondat" eller nåt å jag grips åter igen av panik. Han tittar på mig som nån programledare som precis ställt jackpot frågan å de enda jag får ur mig e "vilket fint väder vi har fått...".
Efter de ville jag på riktigt bara dö, satt å småpratade å höll blicken hårt ut genom rutan..
Så lille dvärg, om du nu läser de här så ta inte illa upp, jag e inte rädd för dig, jag e rädd för alla dvärgar så ser du mig å ser att jag ser dig å lägger benen på ryggen å springer för mitt liv, så ta de inte personligt..
De e inte du, de e jag...
Kommentarer
Postat av: Lisa
hej kiss elefant nu har jag kollat din blogg men orkade inte läsa allt haha..:D :D Nu sitter jag på min "bond gårds skola"
men ska strax fara härifrån med klassen^^
Trackback
