Tågolyckan i Huddinge

Idag när vi åkte från Roy så va de poliser o ambulanser vid Huddinge station.
Längs spåren så gick folk med svarta sopsäckar å grepar o plockade efter va jag tror var likdelar.
På skyltarna så stog det att det vart en olycka men jag tror inte det var nån olycka, de va nån som va less o la sig på spåret..

Kommer aldrig glömma för ett par år sedan då jag va på väg till tåget här i Tullinge å jag hörde världens smäll när tåget dånade förbi som följdes av en tvärnit..
Kom ovetandes upp på parongen o folk va som i trans..
Längs med spåren var det fullt med blod å som små högar med gegga o jag trodde det var ett djur som blivit påkört.
Knallade ner för perrongen o märker att folk vallas där ifrån samtidigt som sirenrna från ambulans, brandkår å polis närmar sig.
Första ambulansen som svänger in mot stationen lämnas inte av människor med en bår utan människor med svarta sopsäckar.

Förstår att det måste vara något allvarligt som hänt å vänder mig o börjar gå tillbaka, ut ifrån stationen när jag märker att jag är nästan ensam kvar.
Nu kan jag se ganska tydligt när det inte är en massa människor i full hysteri att dom små klumparna jag sett tidigare i själva verket inte e klumpar utan köttstycken, o en bit längre fram ligger ett stycke stort som en fotboll.

Jag kollar mycke på film å gillar våld å deckar romaner men tvskadad som man är så har man i sitt inre en bild av hur sånna saker skulle kunna se ut.

Detta ser ut som nånting jag aldrig sett förut.
När jag står bara en meter från denna "boll" så ser jag att det är en bröstkorg, ursliten  med en fruktansvärd krakt ur kroppen på en människa.
Blodet är så rött att det set ivärkligt ut, benen så vita att det ser magiskt ut.
Står både chockad o intresserad o tittar på denna dramatik som utspelar sig innan vettet tar mig till fånga å jag långsamt lämnar stationshuset, mötandes av springande polis o ambulansmän.


Var inga sånna bilder man fick se idag men förstog precis vad som hänt av hur polis & ambulans agerade.

Hoppas att det var någon som åtminstonde fått tid att leva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0